Valpsommaren 2015

Sommarlovet kom i år också även om det kändes segt på slutet av terminen. När så semestern startade firade vi midsommar med Madde och Christer. Eftersom Nilla var dräktig så var vi hemma hos dom och åt en god grillmiddag med trevliga samtal. Midsommardagen fick vi med oss barnen för att åka till Nusnäs och öppna stugan för sommaren . Det blev ett intensivt dygn med att sätta på vattnet, dammsuga bort vinterns spindelväv och klippa gräset. Micke och Jakob tog premiärdoppet i ett 13-gradigt Siljan. Burrr. Jag och Sebastian valde att stå på land och heja på.

När vi sedan kom hem var det dax för mig att vara stand by om Nilla skulle börja valpa innan Christer skulle komma hem från Almedalen. Jag läste det jag fick rekommenderat av Madde och såg diverse filmklipp på nätet där man fick se tikar som valpade. Mycket lärorikt.

På tisdagen den 30 juni fyllde Madde år så jag hade tänkt at åka och fira henne. När jag kollade med henne när jag skulle kunna komma tyckte hon vi skulle vila för kanske skulle det vara dax för valpning snart. Jag låg och läste hela dagen och försökte vila. Kvällen gick och Allsång på Skansen avverkades la mig tidigt och somnade faktiskt. Strax före tolv ringde Madde och sa att vattnet gått och att jag kunde komma om jag ville. OM JAG VILLE vilken fråga. Väskan var packad kläder framlagda, bara att hoppa i. Åkte iväg i sommarnatten och bara kände en stor förväntan och nervositet. Värkarbetet kom igång vid 3 och första valpen kom ut 3.30. Sedan kom de med olika intervall 8 välskapta små gyllene fram till 6.40 som jag tog emot och Madde skötte moderkakor, navelsträngar mm. Det var så häftigt att se hur naturens instinkter är så starka. Nilla skötte hela förlossningen så bra själv. Hon krystade på bra och när valpen kom ut bet hon av navelsträngen och slickade med stor frenesi alla valpar rena. Slickandet har också en effekt att få igång andningen och cirkulationen på det lilla knytet. Alla valpar mådde bra och var pigga och alerta från start. När vi satt vid sjutiden och insåg att det var över kände man en stor tacksamhet över att allt gått bra. Är så GLAD att jag fått vara med på Nillas valpning. STORT TACK Madde!!

Dessutom kommer jag att ur denna underbara kull få en liten ny stjärna som jag ska ha mycket roligt tillsammans med.

Har varit borta på semester drygt en vecka nu och det har hänt en del med de små. Åker och kollar hur de utvecklas så mycket jag kan. Att få följa sin valp från allra första början kommer jag aldrig mer att vara med om så detta är helt unikt och så spännande.

Känner mig så Tacksam. Den här sommaren kommer att innehålla mycket valpsnos och förberedelse inför att vår nya familjemedlem kommer hem till oss.

Ska försöka bli bättre att uppdatera hemsidan.

Trevlig sommar!!!

 

Ebba har blivit Norskt viltspårchampion

Vi börjar så smått att vänja oss vid att bara ha en hund här hemma. Ebba trivs mycket bra att vara i centrum och få allas uppmärksamhet till 100%. Nu när jag bara har en hund att lägga min energi på så har vi tränat ganska mycket. Det har blivit både apportering och viltspår. Detta ledde till att jag anmälde Mig och Ebba till ett viltspår i Norge. Vi tränade några norskspår här hemma och sedan så bad jag Ulle att lägga ett så jag inte kunde gå in och styra.

Måste medge att jag inte hade de högsta förhoppningar om att det skulle gå bra men hade inställningen att Micke och jag gjorde en trevlig dagstur för att köpa norsk choklad.

Vi styrde mot Norge kl 6.00 den 2/5 i regn men när vi närmade oss Sverigegränsen sken det upp och solen sken från en klarblå himmel. 8.15 anlände bi Båstad och fjärilarna i magen gjorde sig påminda. Anmälde oss och väntade på samlingen. Fick reda på att jag skulle gå spåret som andra hund så det var bara att sätta oss och vänta. Den som fick spåret efter mig hade också en Golden så vi fann varandra och stöttade och hade trevligt hela dagen.

När domaren kom och hämtade oss var det bara att dra tre djupa andetag och gå iväg. Det var en tyst domare som inte sa mer än vad han behövde men det passade mig. Selade på selen och fick angivet spårets start och riktning. Ebba spårade och fixade starten bra och när vi kom till första vinkeln började hon ringa och jag kände att nu gäller det men hon löste det kanon. Terrängen  var mycket kuperad och det var inte en stig eller någon väg att följa. När vi hade gått upp och nedför några gånger i spåret kom vi i en backe som var ganska brant och helt plötsligt var rådjursklöven i Ebbas mun.

Domaren tyckte det hade gått bra men han sa inte mer. Vad skulle det här räcka till måntro. Det blev en lång väntan  innan alla hade gått sina spår och domarna hade konfererat färdigt. Halv fyra började till slut prisutdelningen och den gick i startordning så jag fick snällt vänta och vänta. Min nyfunna kompis hade några nummer före mig och hon fick ett förstapris och blev champion. Phu nu vill jag veta. När han berömde vårt ekipage och berättade att vi fått ett spår på 830 m jämfört med de andra som fick 600 m och han avslutar med att vi fått ett fint förstapris var känslan obeskrivlig. Jag reste mig upp och med hög röst sa jag YES och sträckte armarna i luften. (Inte likt mig för er som känner mig)

Detta var något som stärkte mig mycket efter Vildas bortgång. Det var ett bevis på att jag/vi kunde med en annan hund och hon var minst lika bra som Vilda. Yes Yes Yes.

Nu kan Ebba titulera sig:

Livsglädjens Jaktliga Ebba SE NO VCH

11187265_10153054060866713_8393202143085734415_o

 

Många tårar har trillat efter min underbara Vilda

Saknaden efter min lilla Vilda är MYCKET STOR.

 

Saknaden och tomheten efter Vilda (Vassruggens Viga-Glum) är så otroligt overklig och svår att förstå. Det är tyst och mycket lugnt i huset när man kommer hem eller går ut i köket och lagar mat. Vilda var absolut inget yrväder inomhus med hon var en vaken, alert och uppmärksam på om något kul och spännande skulle hända. Gick oftast med

mig när jag rörde mig runt i huset. När jag var på övervåningen låg hon i sitt soffhörn på hallen och nedervåningen var det soffan vid tv:n eller hennes Bia där hon hade koll åt fler håll.

När man skulle ut var hon snabbt med på noterna och satte sig på sin pall och väntade tills jag klätt mig och packat med vad som skull med. Hon väntade alltid vid dörren och frågade om hon fick gå. När jag sa varsågod hoppade hon ut och skulle vi åka bil var hon snabbt vid bakluckan redo för nya äventyr.

På nätterna sov hon mellan Micke och mig med ibland huvudet på kudden. Aldrig att hon skulle väcka oss eller låta på natten om hon inte var magsjuk. Hon älskade att ligga och dra sig i sängen även om klockan var nio på förmiddagen. En liten livsnjutare var hon. En super AV och PÅ- knapp.

Under hennes dryga sju år som vi fick tillsamman har vi lärt oss och varit med om många äventyr.

Vi har gjort:

 

Valpkurs

Allmänlydnadskurs

Agilitykurs+ tävlingar

Lydnadskurser för Pia Albinsson

Lydnadstävlingar som resulterade i LP 1

Viltspårkurs

Viltspårchampionat

Flera SM-uttagningar i viltspår med bästa placering som 3:a.

Flera apporteringskurser

Flera WT som tog oss till Öppen klass

Goldenspecialen

Flera Goldenläger

Björntest

Vi fick vara med på skyddsjakt av rådjur

 

Vilda var en positiv arbetsmyra som alltid orkade och alltid ville göra mig till den nöjdaste matten.

 

Visst hade hon sina negativa sidor men de var mycket få. Hon var en dam som ville ha ordning och reda (precis som även jag vill) vilket gjorde att hon styrde upp och talade om för andra hundar hur de skulle uppföra sig.

Vid hundmöten i koppel lät hon som en riktig best och den egenskapen skulle jag vilja varit utan men ingen är perfekt.

 

Hon var en mycket bra lekkompis till många hundar stora som små. När Ebba och

Vilda var i trädgården och Ebba gjorde hyss, grävde gropar eller bet på något som inte var tillåtet då kom Vilda till mig och skvallrade om att allt inte stod rätt till. Hon blev lite orolig då. Men när vi sedan tillsammans gick och sa till Ebba var Vilda alltid med på att köra ett race eller brottas en stund.

 

Min känsla är att det fanns dem som ibland inte förstod Vildas personlighet. Hon var speciell, inte okomplicerad men det har gjort att jag lärt mig SÅ mycket och att våra band blev ännu starkare.

 

Det kommer vara svårt att fylla Vildas plats någon gång i framtiden. Hennes perfekta storlek, 20 kg smidig som en vessla och med en ofantligt stor mängd will to please. Lika mycket som hon älskade att ligga i knät och mysa lika mycket var hon rejäl och robust och klarade av motstånd och jobbade på att lösa uppgiften. Hon hade en integritet som gjorde att hon ibland gick och la sig i sin Bia och var för sig själv.

 

Denna underbara hund var en ”Once in a lifetime-hund”.

 

Hela-flocken-008-+-300x199

11000290_919580654740688_288441822_o DSC_0093-1

 

 

 

Skyddsjakt på I2

Idag har Vilda och jag varit med på skyddsjakt på I2. Vilda var så taggad när jag tog ut henne från bilen gav hon ifrån sig flera glädjeskall. Nu när hon äter medicin är avknappen lite sämre. När vi var i första såten sköts det ett rådjur och Vilda fick gå fram och ”smaka på” pälsen. Hon var jätteglad och ville absolut inte lämna och gå iväg på nya uppdrag. Känns extra bra för mig nu när det varit så mycket med epilepsin under jul och nyår att se hur Vilda verkligen levde upp. Vi får satsa på spår och eftersök nu. Vill tacka framförallt Karin Björk för att vi fick denna möjlighet att vara med. Jag lärde mig massor och det var trevligt att träffa alla andra trevliga hundförare och jägare. TACK!

IMG_1110.JPG

 

 

Vilda försvann på promenaden…

Igår när jag gick för att möta Madde för vår förmiddagstur i skogen så gick hundarna lösa och Ebba och Vilda sprang runt som dom brukar. Plötsligt ser jag hur de springer iväg åt samma håll så jag visslar i pipan. Ebba kommer snabbt in men Vilda ( som brukar vara snabbast) kom inte. Jag ropade och visslade men ingenting hördes, det var knäpptyst i skogen. Fick ringa Madde och säga var jag var så hon kunde möta upp. I ca 15 minuter stod jag och väntade och tystnaden var total. När Madde kom gick vi tillbaka samma stig som jag kommit på och inte långt in stod hon bara och tittade på oss. Verkade lite vilsen. Eftersom jag har så många tankar om Epilepsin så kan jag inte släppa tanken på att hon kanske fått en litet petit mal och därför var konstig. Hon brukar aldrib tappa bort mig och när hon kommer så flyger hon fram och vill hälsa. Även när vi träffar Madde brukar hon anfalla henne för att hälsa och gärna få en godisbit.

Fy om man ändå kunde få svaret på när man gör rätt eller fel för min och Vildas skull.

En jul fylld med tankar…..

Haft ett skönt jullov med tanke på att jag inte jobbat utan haft tid att fira en skön och lugn jul med släkt och vänner men…..

På julafton när vi bänkade oss framför TV för att se Karl-Bertil Jonssons fick hon ett EP-anfall. Eftersom hon haft ett den 14/12 tänkte jag att det var lugnt och att det skulle vara ett par månade till nästa anfall, men icke. I soffan började hon klättra på mig och hade sedan kramper i ca 6 minuter. Jag gav Stesolid eftersom veterinären sagt att vi ska göra det för att minska ev skador av anfallet. Detta resulterade i att jag under alla juldagarna gick och grubblade mycket över Vildas mående och hur framtiden ska bli för min lilla Vilda. Vill att hon ska ha ett bra liv.

Ringde till veterinären första vardagen efter jul och fick en tid samma dag. Där fick jag ett långt samtal med veterinären om för och emot medicinering och vad som är livskvalite för en hund. Vi kom fram till att eftersom hon haft så många och täta anfall sista året så börjar vi ge Pexion. Fick åka till två Apotek för att få tag i denna medicin som kostar 575 kr för 1.5 månads doser. Denna medicin har en hel del biverkningar som ska vara övergående.

Första veckan har varit jättejobbig. Som biverkning av medicinen har hon varit hyperaktiv, fått extrem hunger och varit ostadig på benen vilket resulterat i att hon slagit huvudet i dörrkarmar och haft svårt att hoppa upp och ned ur soffan. Idag har vi givit medicin i nästan en vecka och det har blivit  mycket bättre. Hon är inte så hyper längre och hon är inte så snurrig heller.

Tackar personalen på Ulfsby smådjursklinik för ett mycket bra bemötande trots att det var ett kaos där och för att vi fick tid så snabbt.

Igår lurade Madde med mig till lydnadsplanen,  det var en fröjd att se hur glad Vilda blev av att träna lite lydnad. Idag blev det appoteringsträning med Madde och Åsa. Vilda var superpå och ville hämta allt som fanns men kunde också vänta på sin tur. Båda dagarna har hon varit riktigt trött efteråt och sovit djupt i soffan, det har hon inte gjort förr då har man kunnat hålla på en hel dag utan att märka så mycket.

Men nu ska vi ha hopp om livet och se hur medicinen förhoppningsvis gör henne anfallsfri.

Även Ebba har fått vara med till lydnadsplan och apporteringsträningen.  Även hon var mycket glad att få träna lydnad så nu ska jag förvalta detta och bara köra korta pass med henne, kanske vi kan tävla någon gång framöver.

Vi hoppas på ett bra och givande 2015 för både hundar och människor.

Länge sedan nu…….

Det var länge sedan jag skrev något här nu. Tycker väl inte att det är så mycket andra vill läsa om vad vi gör och inte gör.

På familjefronten går livet på i samma vardagslunk. Sebastian jobbar lite på Mickes företag och är också hemma en del på dagarna så hundarna slipper vara ensamma. Dom njuter av att vara frukostsällskap och få dela smörgås med honom. Jakob går andra året på Älvkullen och tycker det är helt ok. Micke jobbar mycket men vi försöker få till skogspromenader eller springturer på helgerna där hundarna naturligtvis är med.

 

Själv jobbar jag vidare på högstadiet och undervisar i hem och konsumentkunskap och idrott och hälsa. Det är tunga ämnen att undervisa i med tunga lyft och hög ljudvolym vilket tar en del kraft. Men för att ladda batterierna tränar jag på F&S. Det fyller både kroppen och själen med energi. Dessutom är mina hundar en riktig energigivare när vi går ut i skogen på eftermiddagarna i tystnaden eller med någon promenadkompis.

Jag har kommit igång med att träna hund mer regelbundet och strukturerat och har en plan för hur vi nu ska gå vidare i hundträningen. UTAN prestationskrav.

Efter WT på I2 så har jag nu bestämt mig för att Ebba får vara med och träna och aktiveras med rallylydnadsövningar mm. Hon trivs inte med själva tävlingsmijön med många andra hundar och människor. Hon är jätteduktig och tycker det är jättekul att träna men tyvärr visar hon inte det på tävling.Hon stressar upp och ibland är det ”inåt” och ibland ”utåt”.

Vilda och jag har ju haft många hinder på vägen som vi visserligen växer av, men det frestar på. Jag får jobba mycket med mig själv men känner att jag nu kommit en bit på vägen att står på mig och tror på mig själv. Känner att jag nu börjar försvara min hund.Vilda är ingen enkel A-hund. Vilda är en hund med stor integritet och hon säger till tydligt när hon inte tycker andra uppför sig som man ska. Bra eller dåligt? Behöver inte värderas, så är hon. Jag har lärt mig att läsa henne och ser när hon tycker det börjar bli jobbig. Hon är en oerhört social hund när hon väl fått bilda flock och lärt känna de hundar som hon ska umgås med. Men andra människor (vuxna) är hon underbar, lätthanterlig älskar att ligga med. Jag älskar min hund och hon har lärt mig SÅ mycket.

Hon är en riktig arbetsmyra och vi jobbar vidare, om det kommer leda till tävling vet jag inte i dagsläget. Eftersom hon har sina EP-anfall känns det som att vi ska nöja oss med att vi tränar och har kul ihop. Att träna med andra är jättebra (Madde och Åsa) och kul för oss båda. Vilda är nu 7 år och det finns säkert dom som tycker att vi inte kommit långt i vår träning men det får stå för dom. Har bestämt mig för att försöka inte stressa upp mig och lägga på mig en massa krav i hundträningen. Vilda och jag ska ha kul och trivas ihop.

Jag hoppas bara att inte anfallen blir tätare och att hon får leva ett långt ”friskt” liv med oss.

Nu startar vi om och laddar inför en lite mörkare årstid när vi får gå asfaltsturer på eftermiddagarna efter jobbet. Gå och kolla hur folk gör det mysigt i sina fönster är inte fy skam det heller.

 

Sommaren har kommit…..

Nu har sommaren kommit och med den alla aktiviteter och kalas. Hos oss är det nu planering inför Sebastians student och det är en del som ska planeras men det gäller att ha is i magen så man inte stressar upp sig för mycket. Idag har jag räknat igenom glas, bestick och tallrikar och skrivit upp listor på mat som ska fixas. Trädgården är ju ett evighetsprojekt så där har vi lite att fixa med innan det är dax. Sebastian själv åker om en vecka till Cypern så han tycker det är luuugnt.

Förra helgen var Micke, hundarna och jag till Göteborg, jag sprang det traditionella Göteborgsvarvet. Kände mig helt lugn när vi åkte bussen till starten och när jag ställde mig i startfållan och hade en ambition att bara göra mitt bästa och ha roligt. Det hade jag verkligen och det blev inte sämre av att komma i mål och få reda på att tiden inte var så illa som jag befarat. Till saken hör att jag inte hade en egen klocka utan fick förlita mig på att fråga andra eller titta på de allmänna. Hela den här dagen är ett redan klart schema så när jag sprungit klart gick jag till stolpen där Lotta och jag stämmer träff för att sedan ta oss till spårvagnen för att starta resan hem. Den här gången tog vi raka vägen hem och slapp omvägen över Hjällbo som vi tog förra året. När jag kom hem hade jag fått sms från Kajsa som gratulerade till en bra tid och jag visste ännu inte vilken tid jag fått eftersom kontakten med nätet var sådär. Men efter en stund fick jag i alla fall  reda på att jag sprungit på 2,02, min näst bästa tid. Hur detta gick till vet jag inte eftersom jag aldrig tränat så lite som nu. Men min melodi är att vila sig i form.

Vilda och jag går dirigeringskurs där vi lär oss massor och framförallt att läsa Vilda och att ha is i magen och vänta ut henne. Detta har vi god nytta av på WT-cupen där vi på träningarna lyckas ganska bra men på tävlingen skiter det sig, tyvärr. Men vad gör väl det. Ebba får hänga med och ha roligt, hon är duktig när hon vill men finns det något annat som luktar gott eller är intressant så tar det ofta över. Det är väl lydnaden som brister men då får den göra det, för kul har hon.

På jobbfronten går det för högtryck både att avsluta den här terminen och förbereda höstterminen. Men till midsommar ska allt vara klart så det är bara att bita ihop och göra så gott man kan.

Ta vara på denna underbara månad när allt växer och frodas och det för det mesta är lagom varmt.

Träningspass 5/5

Idag efter jobbet tog jag hundarna och ryggsäcken och gick ut på promenad. Vi tränade linjetag och stoppsignal. Vilda har läxa från dirigeringskursen aå vi måste träna lite och flera gånger varje dag. Hon är riktigt duktig min underbara lilla kanonkula.

Ebba höglöper så där har vi mest lekapporterat. Jag körde ett pass med stoppsignal och dirigering med henne och hon lyssnade bra och kan detta riktigt bra hon med.

Det märks att Vilda är kastrerad nu för när Ebba gör sina inviter vet inte Vilda riktigt vad Ebba vill. Vilda tycker nog det är riktigt kul att det är riktigt mycket fart i Ebba nu och att dom kan leka längre stunder.

Det är tråkigt för Vilda och jag missar WT-träningen på torsdag eftersom jag fått förmånen att åka på utbildning till Stockholm torsdag och fredag, men så är det ibland. Vi laddar desto mer för lördagens lyxträning i Ransjön.

Önskar alla en trevlig vecka.

En riktig hundhelg 20-21/4-2014

Denna helgen har det verkligen varit mycket hunderi. Först några dagar när man hinner vara vara med dom hela dagarna eftersom jag dessutom är ledig torsdagar så började det faktiskt där med att Madde och jag åkte på WT-träning i hällande ösregn. Där var momentet långa markeringar i öppetklassen. På torsdag är det dax för tävling, jag hoppas naturligtvis att det går lika bra då som det gjorde  sist.

I söndags var vi på Utställning med Ebba, där var även hennes uppfödare Ulla. Kan göra det här stycket kort och säga att hon inte är en typisk Golden, lite tunn, lång i ryggen, för kort och lockig päls mm. Det positiva var att hon har vackert huvud, stark rygg och fina tassar. Det räcker gott för oss. På eftermiddagen slappade vi i trädgården och gick en skön skogstur.

Idag var det viltspårkurs Elit för Ebba. Idag var det väldigt varmt och det påverkade Ebba, tror jag. Hon jobbar bar men är lite ovan vid bloduppehållen. Detta får vi träna mer på. Hon markerar legor bra, bara för matte att hinna se vad det är innan hon väljer det. Matte får jobba på snabbheten.

Efter det var det hem och käka lunch för att ge sig ut på apporteringsträning med Vilda. Det är lycka för henne att få jobba och hämta in dammies från ett närsök. Vi la ut 19 st som Nilla och Vilda fick turas om att hämta. Sedan gjorde vi några långa markeringar innan det blev några dopp i Varpnästjärn.

Nu sover Gyllenpälsarna gott i soffan.

Resten av veckan har vi påsklov som bäddar för mycket tid med hundarna.